Kapitel 3 - Den onda världen

Aro satt i sin stol inne i stora salen. I stora salen är taket lika högt som den högsta granen ute i den mörka skogen. Hela salen var byggd i vit marmor och på golvet låg en stor röd matta vävd i det finaste tyget man kan få.
Aro satt och funderade, inte på något speciellt. Han har nämligen den fantastiska gåvan att han kan läsa tankar, så han vet allt han vill veta om folket.
"Mästare" sa en låg röst, det var Alec, assistenten. "Jag vill inte säga det här, men vattnet har tagit slut."
"Och hur, min vän, skulle vattnet kunna ta slut?" frågade Aro lugnt. "Det regnar ju ibland."
"Det slutade regna för flera år sedan på grund av klimatförändringarna vi orsakat." Aro hade inte haft en tanke på klimatet, men nu blev han orolig. Var det verkligen så illa?
"Tja, vi måste ju ha vatten." Aro tänkte en stund. "Vi får väl åka över till närmaste land och hämta hem vattnet."
"Men det är väl deras vatten?" sa Alec försiktigt. "Vi kan inte bara ta deras vatten..."
"Ni gör som jag säger!" avbröt Aro.
"Men borde vi inte prata med soldaterna och vakterna också?"
"Du är modig som säger emot." Alec var en av dom få assistenter Aro gillade. "Ditt förslag är bra, gå ut och samla ihop alla du kan hitta." Alec försvann.
Han kom tillbaka efter en stund med några soldater och vakter.
"Kära vänner," började Aro. "Vi har stött på ett stort problem, vattnet har tagit slut. Vi måste ju ha vatten, så därför tycker jag att vi går in i närmaste land, som är Samaria, och hämtar vatten. Vad tycker ni om förslaget?" Det blev tyst, sen började alla nicka och mumla.
"Tystnad! Ge er ut nu, det finns ett igentäppt hål på botten av Sorasjön, öppna det så forsar vattnet in till vårt rike."
Soldaterna och vakterna gav sig iväg. Aro var nöjd över det som snart skulle hända, då skulle han få makten över Samaria också. Alla skulle be honom att få en droppe vatten. Han log åt tanken.

Angela och Katy hade kommit hem, men de var rädda. Landetsom den där Alice bor i ligger inte långt ifrån Samaria. Tänk om den där Aro för för sig att ta över Samaria också?`Vad gör dom då?
Angela gick till fönstret. Utanför skimmrade Sroasjön ikapp med solen. Men något kändes fel, fåglarna började flyga iväg, rådjuren började komma närmare slottet.
Plötsligt såg hon det, det höll på att hända!

Kapitel 2 - Boken

"Mina trollformler ska inte användas på fel sätt av fel person.
Jag kommer nämligen från ett land som är hemskt på många sätt. Vi får ingen fri vilja, kungen Aro skickar ut sina soldater varje dag för att avrätta dom som bryter mot lagen. Jag kan själv inte använda mina trollformler, Aro tog ifrån mig min magi när han förstog vad jag höll på med. Men jag är nästan helt säker på att dom funkar för dom som fortfarande har kvar magin inom sig. Men man ska vara försiktig, dom gör nämligen att allt goda kommer fram ur den onda föralltid! Det tog mig lång tid och man kan endast använda den en gång!
Jag bor i landet Samarien som ligger i väst. Man vet när man är där, det är alltid mörker och vakter finns överallt! Jag bor i ett litet hus vid skogsbrynet. Alla mina vänner har försökt att fly, men de blev tagna av vakterna innan de lyckades. Hjälp oss! Vi vill ha tillbaka solen, vår frihet!

MVH Alice
P.s. Kom gärna och hälsa på, jag är lätt att känna igen! Jag är en ganska kort ängel med gyllenbruna ögon, spretigt brunt hår och ett guldmärke på högra kindbenet."

Kapitel 1 - Mötet med hjälten

En gång för länge sedan levde 3 änglasystrar här i Sverige. Angela, Katy & Mira. Angela var den största och ansvarsfulla av dom. Systrarna levde i ett skimmrande rosa slott i öst. Men för några dagar sedan hände det något konstigt. Angela var uppe på vinden för att leta efter sin försvunna trollstav, och hon hittade en gammal bok hon aldrig har sett förut. När hon öppnade boken fick hon se till sin förtvivlan att det var på ett annat språk. Hon måste hitta någon som översätter den åt henne! Den ser ut att vara viktig.
Hon har frågat alla i dalen, mössen, alverna, dvärgarna och alla svarade likadant: "Jag kan inte, men trollet i norr kan." Trollet i norr? Angela hade hört talas om honom och hans otroliga gåva att kunna lösa alla språk som finns!
Hon hade fått tillräckligt med information för att veta vart han fanns för tillfället och bestämde sig för att besöka honom. Men hon kunde ju inte gå ensam, hon måste ta med sig någon hon kunde lita på. Och så kom hon på Katy, hon var ganska pålitlig. Hon frågade Katy som svarade ja direkt. Mira ville också följa med, men det var för farligt, hon kunde bli väldigt busig när hon är ute på äventyr.
Angela och Katy gav sig av med varsin liten ryggsäck på ryggen. Angela visste att det inte var långt bort, men de flög hela vägen till trollets grotta.
Grottan var stor och mörk. På dörren hände det en liten skylt i trä, "Knacka tack!" stog det inbrännt i den. Angela hade hört att trollet var väldigt sur och arg, men det skrämmde henne inte. Hon knackade. Sedan hördes muller innifrån grottan, några fotsteg. Sen öppnades dörren. Där stog ett litet grönt troll som såg alldeles för snäll ut för att vara trollet i norr.
"Ursäkta, men vi söker trollet i norr." sa Angela
"Vilken tur ni har, det är jag!" sa trollet glatt och snällt. Angela och Katy hade sett något helt annat framför sig när de pratat om trollet tidigare idag. Men de höll sig för skratt.
"Vi har hört talas om er fantastiska gåva, och vi har en bok här som vi inte förstår." Angela höll fram boken och trollet tog den i sina små vårtiga händer. "Den ser viktig ut, så det vore jätte snällt om du ville översätta för oss." Trollet tittade på boken, sen på systrarna.
"Välkommen in." sa han och gick in i grottan med Angela och Katy i släptåg.
I grottan var det väldigt hemtrevligt. Han hade tänt ljus och en brasa sprakade i den öppna spisen. Han satte sig på en stol.
"Då ska vi se." Han harklade sig och började läsa. "Du som håller och läser denna bok kan se dig själv som lyckligt lottad. I denna bok avslöjar jag mina hemliga trollformler för dig..."