Kapitel 4 - Förrädaren och olyckan.

Soldaterna och vakterna från Samarien var påväg mot grannlandet Samaria. De hade ingen aning om hur de skulle komma in i landet, eftersom de aldrig hade varit i Samaria tidigare. Alec var med. Han föreslog att han skulle försöka locka ut en av medborgarna i Samaria, sen kunde de lura den att berätta hur man kommer in och hur man kommer åt röret i Sorasjön. De andra går med på det och bestämmer att Alec får försöka locka ut någon. Alec var nöjd såklart.
Han gick längs skogsbrynet. Sedan såg han en liten sak. Det såg ut som en ängel långt, långt bort.
"Hallå där!" ropade Alec. Ängeln vände sig om och tittade på honom med kalla ögon. "Vet du hur jag kan komma in i landet Samaria?" Ängeln kom närmare. Inte förän då såg han att ängeln var ett barn.
"Hej lilla vän," sa Alec mjukt. "Vad heter du?"
"Mira" svarade en liten röst.
"Skulle du vilja berätta för mig hur jag kommer in i ditt land?"
"Mmm, du går ditåt," sa hon och pekade. "Sen ser du en port."
"Tack så mycket, vet du? Jag vet inte om jag och mina vänner hittar."
"Jag kan visa er."
"Tack så mycket! Nu går vi." De gick tillbaka till resten av gruppen från Samarien. Mira ryckte till när hon såg den stora mörka gruppen, men Alec lugnade henne.
"Det är ingen fara, de är mina vänner." Mira lugnade sig lite. "Så visa oss vägen nu, lilla vän."
Efter ett tag var de framme vid porten. Den var stor dekorarad med blommor och gjord i finaste marmor. Gruppen hade aldrig sett sån ljus glädje förut. Men dom struntade i den stora porten just nu och fokuserade på Sorasjön.
"Så, kan du nu berätta om röret i Sorasjön, lilla vän?"
"Sorasjön är Samarias största sjö," började Mira. "Utan den kommer allt liv sakta att försvinna ifrån Samara." Hon tog ett djurpt andetag. " Jag vet inte så mycket mer..."
"Det gör inget!" avbröt Alec. "Berätta allt du vet om röret."
"Det går ett stort rör under jorden från Sorasjön till en annan sjöi vårat grannland, det landet som ni kommer ifrån...." Sen berättade hon allt hon visste om röret och hur man öppnade det. Medans hon berättade det gick de förbi en stor vacker sjö som glittrande ikapp med solens strålar.
"Här är det" sa Mira och pekade på sjön.
"Perfekt." Alecs ögon glittrade som sjön.
Samtidigt stog Angela kvar vid fönstret och såg på när djuren flydde. Det är var ju hemskt! Va? Vänta! Är det där Mira? Med soldater från Samarien? Och vad gör den där killen? Ska han bada i Sorajön? Sakta hon hon hur han dök i och vattnet i sjön började försvinna.
Hon måste göra något...fort!